Fråga 02Vardagen

Restaurangbesök har blivit jobbiga. Vad kan jag göra?

Musik, porslin och hårda ytor gör restaurangen till en av de svåraste miljöerna för den som hör sämre. Med rätt bord och lite förberedelse går mycket att vinna.

Äldre man med glasögon äter middag med vänner vid ett bord på restaurang

Frågan

Jag har hörapparater och klarar mig bra hemma. Men så fort vi går ut och äter blir allt ett enda sorl. Jag sitter och nickar och skrattar på rätt ställen, men förstår kanske hälften. Efteråt är jag helt slut.

Ska jag sluta gå på restaurang, eller finns det något som hjälper?

Inskickad fråga, sammanställd av flera liknande och redigerad så att ingen kan kännas igen.

Svaret

Sluta inte. Men gör det lättare för dig själv. Restaurangen är en av de svåraste ljudmiljöerna som finns, även för den som hör bra. Att du klarar dig hemma men inte där är helt väntat, och det finns mycket du kan påverka innan du ens har satt dig.

Varför restaurangen är så svår

Många moderna restauranger har hårda golv, kala väggar, glas och betong. Ljudet studsar och blir hängande i rummet som ett efterklangssorl. Lägg till bakgrundsmusik, köksljud och tjugo andra samtal, och du har en miljö där talets svaga konsonanter drunknar. Belysningen är ofta dämpad, vilket gör det svårare att se munnar och ansikten. Hörapparater förstärker ljud, men de kan inte helt skilja den röst du vill höra från allt det andra.

Välj lokal, tid och bord

  • Lokalen: mattor, tygklädda stolar, gardiner och ljudabsorbenter i taket gör stor skillnad. Fråga gärna när du bokar hur det låter en vanlig kväll.
  • Tiden: en tidig middag eller en lunch en vardag är ofta lugnare än fredag kväll.
  • Bordet: välj ett hörn eller ett bord vid väggen, bort från köket, baren och högtalarna.
  • Platsen: sitt med ryggen mot väggen och med ljuset på de andras ansikten. Då kommer mindre ljud bakifrån och du ser dem du pratar med.
  • Sällskapet: ett runt bord för fyra är lättare än ett långbord för tolv.

Säg det högt

Det är lätt att vilja smälta in, men det kostar mer än det smakar. Berätta för sällskapet att du hör sämre i sorl och vad som hjälper: att de vänder sig mot dig, att en pratar i taget och att de säger till om ämnet byter. De flesta blir glada att få veta. Du kan också be personalen sänka musiken. Det är en vanlig fråga, och svaret är oftare ja än man tror.

Använd det dina hörapparater kan

Många hörapparater har särskilda program för bullriga miljöer, med riktade mikrofoner som tar in mer ljud framifrån. Vissa kan kopplas till en liten extra mikrofon som läggs på bordet eller hängs på den som talar. Om du inte vet vad dina apparater kan, fråga din audionom vid nästa besök. Berätta konkret om restaurangen, så att inställningen kan anpassas efter just den situationen. I frågan om hjälpmedel utöver hörapparaten finns fler exempel.

Tillåt dig pauser

Att lyssna i buller är ett arbete. Det är helt rimligt att gå ut en stund, ta en promenad till toaletten eller avsluta kvällen lite tidigare än de andra. Trötthet efter sociala tillfällen är vanligt hos den som hör sämre, och det är inget att skämmas för.

Mer om livet med sämre hörsel finns i guiden Hörselnedsättning i vardagen.

Vart vänder jag mig?

  • 1177: ring 1177 eller läs om hörsel och öron på 1177.se. Där ser du också hur hörselvården fungerar i din region.
  • Hörselvården och audionom: utreder hörseln, provar ut hörapparater och hjälpmedel och ger stöd från hörselpedagog och kurator.
  • Hörselskadades Riksförbund (HRF): intresseorganisation med lokala föreningar, kunskap och samtalsstöd.
  • Plötslig förändring: hör du plötsligt mycket sämre, får yrsel eller ensidiga besvär, kontakta vården samma dag.

Svaret är allmän kunskap och ersätter inte en undersökning eller råd från hörselvården, audionom eller läkare. Hur hörselvården, hjälpmedel och avgifter fungerar bestäms av regionerna och kan ändras; kontrollera alltid vad som gäller där du bor på 1177.se.

Svaret är skrivet av

Ulrika Sandén

Redaktör för Hörsellänken. Har arbetat som hörselpedagog i hörselvården och har själv en lätt hörselnedsättning sedan fyrtioårsåldern. Inte läkare och inte audionom: svaren är allmän kunskap och ersätter aldrig en undersökning. Ser du något som är fel? Hör av dig.

Fler frågor i samma ämne